Sångarkvartetten i Piteå

Sångarkvartetten i Piteå var verksamma på 1860-1880-talet. Föremål ur museet samlingar och foton från det gamla Piteå kan visa på dåtidens livliga musikliv. Detta musikintresse har levt kvar genom historien och finns än idag.
I årsboken 2015 finns en artikel som anknyter till Sångarkvartetten, sid 104 Tillbaka i Piteå av Marcellus Emants, en reseberättelse om Piteå

Sångarkvartetten i Piteå

I Piteå museums magasin står en liten oansenlig låda, som skänktes till museet i mitten av 1990-talet. När vi först öppnade lådan häpnade vi över den historia som den visade sig innehålla!

Innehållet

Inuti fanns fyra gamla sånghäften från Piteås Sångarkvartett, handskrivna för de olika stämmorna, 1:e tenor, 2:a tenor, 1:a bas och 2:a bas. Trälådan är specialbyggd för att precis passa till de fina sångarhäftena. Lådan och sångsällskapet beskrivs i en reseskildring från 1875, då Marcellus Emants från Nederländerna besökte Piteå (om än lite motvilligt). Se Årsbok 2015 sid 104.

Nothäften

Handskrivna noter och texter, ibland skrivet så smått att det är svårt att förstå hur det gick att läsa sångtexterna, i den belysning av fotogenlampor och ljus som fanns på den tiden.

Sångarkvartetten i Piteå

” ‘Qvartetten i Piteå’ i stämningsfull utövning – observera tummarna i knapphålen, stämgaffeln vid örat och sånghäftena på bordet! 1860-talet.”
Så beskriver skriftställaren och lokalhistorikern Alfhild Axelson den unika bilden av Piteås sångarkvartett. Bilden hör till de tidigaste fotografierna, den härrör från den tid då de första fotograferna började fotografera pitebor på 1860-talet. Tack vare Alfhilds intresse för stadens människor och historia bevarades bilden i hennes porträttsamling. Genom hennes noggrannhet vet vi också vad sångarna hette: från vänster Gustaf Falk, Gustaf Häggström, Manne Selander och Leonard Ulander.
Troligen var det dessa personer som grundade Piteå sångarkvartett. På bordet ligger sångarhäftena i tidigt skede. De är ännu inte inbundna.
Sångarna växlade med åren och olika personer figurerar i historien. Så verkar exempelvis Gustaf Häggström och Leonard Ulander ha haft stor betydelse för kvartetten.

Piteå 1869

Piteå stad från 1869, vy av fotografen E G Åkerlund. En av Piteås äldsta bevarade vyer sedd från Strömnäs mot staden. Så här såg Piteå ut vid 1800-talets mitt när Sångarkvartetten startades och vår låda med sina nothäften plockades fram vid sångsällskapets olika konserter.

Gustaf

Gustaf Häggström (1826-1884). I Alfhilds Axelsons porträttsamling benämns han så här: “G. Häggström, kallades av vännerna “gardisten” el “gardet”.” Fick en hemsk död, slog ihjäl sig i vindstrappen i sin fastighet Prästgårdsgatan 19. Han var född 1826 i Stockholm men kom i tidiga år till Piteå där fadern var kardmakare. 1859 inskrevs han i tullverket där han 1878 blev tullförvaltare. Han var särskilt känd som storsångare, tenor. Han var ogift och brodern F V Häggström var professor i Uppsala.

Odal Ottelin

Odal Ottelin, från Uppsala. Kom till Piteå vid 9 års ålder 1877, bodde här fram till 1882. Blev lektor i Uppsala och skrev 1921 en artikel i Norrbottens Posten i samband med stadens 300-årsjubileum. Där belyser han musiklivet i Piteå på 1870- och 80-talen. År 1877 hade Leonard Ulander gått bort, men omnämns som en av dem som bidragit till att skapa det sångsällskap som då fortfarande fanns. Ottelin nämner borgmästare Rutbäcks fylliga bas, “Gardistens” lyriska tenor och apotekare Gellerstedts vackra röst. Senare på 80-talet fick Piteå ytterligare ett musiksällskap. Ernst Lindqvist blev då ledare för ett musikkapell som gav konserter där flera pitebor genom åren medverkade och Odal Ottelin själv spelade andra violin. Han avslutade sin artikel med en önskan om att Piteå ska få fortsätta vara musikens och blommornas stad!