Arkiv & Bibliotek

Piteå museums arkiv består dels av föreningens arkiv och dels av museets tjänstearkiv. Dessutom finns enskilda arkiv som donerats till oss av föreningar, företag och enskilda. Arkivhandlingar får läsas i biblioteket. Om du vill ta del av arkivhandlingar, kontakta oss innan, så plockar vi fram de handlingar du är intresserad av.

Biblioteket innehåller en bred samling av litteratur om Piteå stad och kommun. Det är öppet för besök, men böckerna lånas inte ut, utan får bara läsas på plats hos oss. Tag kontakt med receptionen för mer information.

Litteraturen om Piteå

Minnesskriften till Piteå stads 300-årsjubileum

Till Piteå stads 300-årsjubileum skrevs minnesskriften av Birger Steckzén (1892-1966). Steckzén var född i Piteå, läste historia i Lund och disputerade vid Lunds universitet 1920, på en avhandling om Karl Gustaf Wrangels fälttåg 1646-1647. Endast 29 år gammal blev han krigsarkivarie. Genom sina insatser för arkivet brukar han räknas som det moderna Krigsarkivets skapare.

Den roligaste boken om Piteås historia?

1914, utgavs Johan Nordlanders “Norrländskt skolliv: Lärare och lärljungar vid Piteå Kungl. Trivialskola under 1600-talets senare hälft”. Bakom den torra titeln döljer sig en av de intressantaste och roligaste böckerna om Piteås historia som hittills skrivits. Boken handlar om de personer som var verksamma vid trivialskolan i Piteå, som startade efter ett kungligt beslut 1627. Texten för oss nära en rad personligheter och ger en unik inblick i det liv som här levdes under senare delen av 1600-talet. Inte utan humor påstår författaren:

”Ett utmärkande drag för Piteå-borna i allmänhet vid denna tid var en gränslös processlystnad. Även den allra obetydligaste sak skulle dragas inför rätta, och det förefaller nästan, som om detta varit ett omtyckt tidsfördriv i staden.”

Johan Nordlander (1853-1934) var pionjär inom Norrlandsforskningen, lärare, etnolog, historiker och ortnamnsforskare. I Umeå finns Johan Nordlander-sällskapet, som verkar för norrländsk humanistisk forskning i Nordlanders anda. Boken har utgivits digitalt av universitetsbiblioteket i Umeå.

Den äldsta kända texten om Piteås historia

På 1660-talet inleddes ett storslaget konstnärligt projekt i Sverige – Suecia Antiqua et Hodierna – det forna och närvarande Sverige. Initiativtagare var ämbetsmannen och officeren Erik Dahlberg, en av stormaktstiden stormän. Syftet var att i ett topografiskt bildverk visa upp konungariket Sverige i all sin glans. Bildverket började publiceras på 1720-talet. Det innehöll 353 kopparstick som avbildade rikets viktigaste fornminnen, slott, byggnader och städer. Bilden ovan visar den nya staden Piteå och är ett kopparstick av holländaren Johannes Aveelen.

Mindre känt än bildverket är att Sueciaverket även var tänkt att innehålla en textdel. Den färdigställdes dock aldrig. Men till detta verk författades en text av Piteås magistrat, det vill säga borgmästare och råd. Texten är ur ett historiografiskt perspektiv av stort lokalt intresse, eftersom det är den första text som berättar om Piteås historia.

Texten finns i original på Kungliga Biblioteket och publicerades i Piteå museums årsbok 2010 med ett tillägg 2013. Den är undertecknad av Erik Månsson Sterner som då var stadens borgmästare. Den bygger på muntliga källor — på vad gamla, trovärdiga män har berättat. För första gången berättas här hur staden kom till och om hur initiativet till detta togs av förmögna bönder i trakten som ”hade lust att handla”.

För första gången berättas här också historien om den gamla Kyrkbyn, där i forna tider en liten kyrka eller ett kapell legat. ”Tompten och rummet” av byggnaden uppges fortfarande vara synliga och även tomter efter gårdar intill syns ovan mark — med andra ord ger texten en ögonvittnesskildring från 1696!

Den tidigaste akademiska forskningen om Piteås medeltid

Den akademiska forskningen om pitebygdens medeltida historia inleddes 1903 med ett antal tidningsartiklar i Nya Norrbottens Allehanda. Författare till dessa var Leonard Bygdén (1844-1929), sedermera överbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Bygdén var född i Stockholm, men hans släkt kom från Bygdeå i Västerbotten och hans hustru Hilda Edin från Piteå. Därav härrörde antagligen hans norrlandsintresse.

Leonard Bygdén var filosofie doktor samt docent i logik och metafysik. Idag är han främst känd för sitt livsverk Hernösands stifts herdaminne (1923-1928) som han ägnade femtio år åt att sammanställa. I detta sammanhang är även hans intresse för utgivandet av historiska källskrifter av största betydelse. Som verksam i Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, får man anta att han bidrog till att det gamla sällskapet vid 1800-talets slut fick en mer vetenskaplig orientering.

Om källorna till vår äldsta historia

Uppgiften att kartlägga pitebygdens historia övergick senare till hans son Artur Bygdén (1881-1967). Denne var inte humanist som sin far, utan kemist, från 1922 vid Sveriges geologiska undersökning. Men intresset för arkivforskning följde honom under hela hans karriär och efter pensioneringen 1946 övergick han helt till kulturhistorisk forskning.

Artur Bygdén publicerade 1921 Källorna till Piteå sockens äldsta historia. I skriften görs en presentation av samtliga medeltidsdokument med anknytning till Piteå. De sätts också in i ett historiskt sammanhang. Bygdén publicerade även det för pitebygdens kolonisationshistoria så viktiga donationsbrevet från 1335. Handlingen är det första kända pergamentsdokument som direkt berör pitebygdens historia. I brevet bekräftar kung Magnus Eriksson, tillsammans med biskopar och herrar i riksrådet, den donation som förre ärkebiskopen Olof Björnsson tidigare gjort till herr Nils Abjörnsson. Donationen omfattade ”en älv vid namn Pitu, [—] jämte öar och vatten benämnda ’infjordar’ samt alla andra dithörande områden, kallade ’tillider’.” Av brevet framgår att kolonisationen redan tagit sin början och att den även kommer att fortsätta i framtiden. Området upplåtes därför på herr Nils och hans arvingar med full ägande- och förfoganderätt.