Piteå Museum

Piteå museum är ett kulturhistoriskt museum för pitebygden. Vi visar utställningar om samtid och historia. Här finns också museibutik med försäljning av böcker, hantverk och vykort. Museet har samlingar av föremål och fotografier. Huvudman är Föreningen Piteå museum och verksamheten drivs genom bland annat medlemsintäkter, medel från Piteå kommun och intäkter från samverkansprojekt och antikvariska uppdrag.

Rådhuset i Piteå ligger sedan 1600-talet vid Rådhustorget. Det nuvarande rådhuset är byggt på 1830-talet.

Om museet

Piteå museum ligger i stadens före detta Rådhus, vid Rådhustorget mitt i Piteå. Här visas utställningar med anknytning till Piteås kulturhistoria. Museet har samlingar av kulturhistoriska föremål och fotografier med anknytning till kommunens historia. Vi bedriver också pedagogisk verksamhet, kulturmiljövård och etnologisk dokumentation.

Föreningen Piteå museum

Museet drivs av Föreningen Piteå museum, en ideell förening med nästan 300 medlemmar. Föreningen bildades vid ett möte i rådhuset den 14 november 1936 och hette då Pitebygdens fornminnesförening.

Föreningens förste ordförande var kantorn Olov Selinus, organist och folkskollärare. Selinus flyttade till Piteå 1912. Han var lokalhistoriskt intresserad och ville genom föreningen verka för fornminnesvården i pitebygden. Bakom uppropet att bilda föreningen stod åtskilliga prominenta pitebor. Bland dem var borgmästaren David Markström och rektorn Anton Krook. Även stadens handels- och industrimän, exempelvis Axel Lundberg, P.A. Berglund, K.A. Forsén och K.W. Forsén ställde sig bakom fornminnesföreningens program.

Föreningen låg under Selinus ordförandeskap i hela 26 år. Först 1962 efterträddes han av läroverksadjunkten Arne Forsén. Tre år senare tillträdde Axel Fjällström som ny ordförande. 1973 ersattes han i sin tur av Gustav Nyberg.

1998 bytte fornminnesföreningen namn och heter numera Föreningen Piteå museum.

Olov Selinus, organist och folkskollärare

Flytten av Blomska gården

Det första museet invigdes 1942 och låg då i Blomska gården på Kvarnbacken.

Fornminnesföreningens historia är nära förbunden med Blomska gårdens. På 1930-talet skulle Lillbrogatan breddas och Blomska gården stod i vägen. Selinus och herrarna K.A. och F.W. Forsén protesterade mot en rivning och föreslog stadsfullmäktige att byggnaden skulle flyttas och användas som bygdemuseum. Fullmäktige ville då att en förening skulle bildas för att driva museet, eftersom staden inte ansågs kunna ta på sig ett sådant ansvar.

På så sätt kom Blomska gården i fornminnesföreningens ägo. Staden upplät även tomtmark på Kvarnbacken och huset flyttades 1937-1939. Vid flyttningen gjordes en del mindre förändringar, bland annat revs två mindre tillbyggnader. Men i stort sett bevarades gården i autentiskt skick. Två kakelugnar tillvaratogs och återuppsattes i huset och timmerväggarna stänkmålades på gammaldags vis. Föreningen hade höga ambitioner vad gäller byggnadens vård och kan på så sätt ses som en föregångare för vår tids byggnadsvård. Selinus protokollförde att ”byggnaden skall bli en trogen bild av äldre tiders byggnadssätt”.

Hembygdsmuseet Kvarnbacken

Hembygdsmuseet på Kvarnbacken

Hembygdsmuseet Kvarnbacken invigdes den 28 juni 1942. De kulturhistoriska föremålssamlingarna tillkom genom donationer från privatpersoner. Fornminnesföreningen annonserade också efter föremål ”som kunna belysa gångna tiders liv och historia”. Man slog vakt om bygdens historia och föremålens autenticitet genom uppmaningen till piteborna att ”lämna icke bort bygdens gamla saker åt uppköpare, som föra bort sakerna eller förändra dem till oigenkännlighet”

”lämna icke bort bygdens gamla saker åt uppköpare, som föra bort sakerna eller förändra dem till oigenkännlighet”

Byggnaden kom sedan att hysa museet ända fram till 1979 när museiverksamheten flyttade till rådhuset. Blomska gården har sedan dess haft varierande användning, men under långa perioder också stått öde.

Föremål ”som kunna belysa gångna tiders liv och historia”.