Storrebben och Svarthällan – fiskelägen i Piteå skärgård

Storrebben och Svarthällan är två sammanvuxna öar. Deras fiskelägen är Piteå skärgårds kulturhistoriskt mest intressanta med gamla anor. På Storrebben finns mängder av fornlämningar och ön ingår också i Storrebbens naturreservat. Storrebben är en av de högsta öarna i Piteå skärgård och höjde sig tidigt ur havet. Den är följaktligen en av de öar som tidigast kom att nyttjas av fiskare och fångstmän. Redan på 500-talet fanns här säljägare som nyttjade ön säsongsvis. Deras enkla bostäder låg i klapperstensfälten och syns idag som runda, kvadratiska eller rektangulära lämningar efter grunderna.

Säljägarnas boplatser ligger i klapperstensfälten från öns högsta punkt och ned mot 7 meter över havet. När landhöjningen fortskridit, har bostäderna flyttats närmare stranden. På ön finns många fornlämningar i form av tomtningar på gamla strandvallar och i klapperstensfälten, rösen samt medeltida labyrinter som förmodligen användes för att på magiskt sätt gynna fiskelyckan.

Fiskelägena

När ön blev större, bildades naturliga hamnplatser och invid dessa växte fiskelägena fram, ett på Storrebben och senare även ett på Svarthällan, som är en halvö väster om Storrebben. På bilden syns Svarthällan i bakgrunden. Fiskelägena i skärgården nyttjades säsongsvis av både fiskare och bönder. Särskilt de fiskelägen som likt Storrebben låg i den yttre skärgården växte sig stora. Här övernattade man i samband med fiske, beredde fångsten och vårdade fiskeredskapen.

Fiskeläget på Storrebben var under en period på 1600-talet det största i Norrbotten. Vid denna tid blev fisket en viktig exportnäring för pitebygden. Under 1800-talet minskade fiskets betydelse i takt med att möjligheterna till export avtog. Storrebben fortsatte dock att vara det största fiskeläget i Piteå skärgård. På 1900-talet gjorde båtmotorerna det möjligt för fiskarna att kunde ta sig tillbaka till fastlandet efter fiske. Då övergavs många fiskelägen nära fastlandet. Storrebben och några andra fiskelägen i yttre skärgården lever dock kvar. Numera brukas de dock mer för fritidsboende och hobbyfiske.

Fiskelägena har en särpräglad bebyggelse, som kommer sig av deras funktioner. Bostadshusen ligger på rad en bit upp på strandvallen. De består av en timrad och panelklädd enkammarstuga. Nedanför vid strandkanten ligger sjöbodar, gethus och förvaringsbodar.

Fyrbåken

Fyrbåken ritades 1884 av fyringenjören G. von Heidenstam. Den tycks ha uppförts snart därefter på platsen för en tidigare båk, som förmodligen tillkom redan 1825. Den nya båken brädfodrades och kläddes med fjällpanel 1887 och avfärgades 1895. Båken uppläts till försvaret 1954. I samband med detta inreddes den med bostadsrum med pentry för militärens förläggning. Invid fyrbåken står även ett uthus, uppenbarligen uppfört i militär regi och i folkmun benämnt kronans motorhus. Båken restaurerades 2004 och ägs numera av Piteå kommun.

Nummerhällan

I skärgårdslandskapet är landhöjningen en viktig företeelse. Eftersom landet höjer sig ur havet, befinner sig landskapet i ständig förändring. På 1700-talet uppstod en vetenskaplig strid om det som då kallades ”vattenminskningen”. De naturvetenskapliga forskarna hade iakttagit att landytan ökade i kustlandskap och skärgård, men orsaken var fortfarande okänd.

Striden fick till följd att många vattenståndsmärken utsattes runt kusterna vid 1700-talets mitt. På den så kallade Nummerhällan på Storrebben höggs det första vattenståndsmärke in i 1750. Syftet var att det i framtiden skulle vara möjligt att exakt kunna mäta nivåförändringen. Det första märket uppges vara inristat av dåvarande regementspastorn i Piteå, Z. Unæus. Senare märken har inristas 1851, av rektor J.P. Huss i Piteå och 1884, av apotekaren C.A. Gellerstedt.