Rådhustorget

Piteå stad flyttades till sin nuvarande plats på Häggholmen 1667. Det ursprungliga gatunätet finns fortfarande bevarat. Som andra 1600-talsstäder har Piteå en regelbunden rutnätsplan med raka gator som skär varandra i räta vinklar.

Torget har däremot en mer avancerad arkitektonisk utformning, som vittnar om den vilja till monumental gestaltning av stadsmiljön som var typisk för stormaktstiden. Hörnen av fyra kvarter är avskurna och det kvadratiska rum som bildats är kringbyggt med hus. Torget bildar på så sätt ett slutet rum i staden – en elegant gestaltningsidé som hade motsvarigheter i samtidens stadsplanearkitektur på kontinenten, i exempelvis Holland och Frankrike. Torg med slutna hörn och gator som korsas mitt på fanns tidigare i flera svenska städer. Det enda bevarade 1600-talstorget av denna typ, förutom Piteå, är Stora torget i Uppsala som tillkom på 1640-talet. Rådhustorget i Piteå är klassat som riksintresse för kulturmiljövården.

Runt torget låg stadens förnämsta byggnader. På ömse sidor om Storgatan bildade redan på 1600-talet skolan och rådhuset en fond mot torget.

Rådhustorget är utvalt som ett av Norrbottens riksintressen för kulturmiljövården och skyddas av en kommunal detaljplan.