föregående utställning nästa utställning

Vandringsutställning: Labyrinter i norr

Vandringsutställning sedan 2016 - visas ej i nuläget

Under 2015-2016 visade museet tillsammans med konstnären och labyrintkännaren Sture Berglund utställningen ”Labyrinter i norr”. Anledningen till temat är den frekventa förekomsten av labyrinter i Piteå skärgård. I Sverige finns idag cirka 300 dokumenterade labyrinter, varav ungefär hälften finns i landets norra halva. En stor del av dessa finns i Norr- och Västerbotten. Med sin enkla men sinnrika utformning fascinerar de fortfarande, 1500 år efter att de skapades.

Den klassiska labyrintfiguren är en mycket gammal bildsymbol som förmodligen uppstod i Medelhavsområden under bronsåldern, ca 2 000 f. Kr. Den är till utformningen mycket regelbunden och leder, trots sin slingrande form, via en enda väg utan förgreningar från ingången till mittpunkten. Denna labyrintfigur har sedan på okända vägar vandrat från Medelhavsområdet till Mellanöstern, Persien, Indien och Indonesien; via Syd- och Mellaneuropa till Skandinavien och Brittiska öarna.

 

Labyrintens symbolik och användning

Över hela världen är labyrinterna utformade på samma sätt: med ett centralt kors, ingången oftast riktad mot väster och ofta med gångar i sju varv. Sju var och är ett heligt tal i många religioner och kulturer: sju veckodagar, sju planeter, sju färger i regnbågen – sju varv i labyrinten.

Stenskär till hemsidan Stures

Det finns många teorier om labyrinternas ursprungliga användning, bland annat ritualer kopplade till livet och döden, tur i jakt och fiske, lycka och välstånd. Den vanligaste teorin handlar dock om fruktsamhet. En teori kopplar samman labyrinten med moderkulten, där en kvinna skulle räddas ur labyrintens mittpunkt efter vinterns mörker och kyla. När jordgudinnan efter stor möda och ansträngning räddats och återförenats med himmelsguden kunde våren och livet återvända.

 

Spridning

Labyrinten spreds tämligen snabbt genom Europa och anammades och inlemmades i de olika kulturerna, kanske för sin mångsidighet, kanske för sin mystik. I Tyskland och Danmark byggdes de ofta av torv och jord medan de i Sverige och Finland byggdes som stenformationer, vilket kan vara en av anledningarna till att det finns så många bevarade labyrinter här. Den svenska och finska bottenvikskusten har faktiskt den högsta koncentrationen av klassiska labyrinter i världen.

 

Katolska kyrkan och labyrinterna

Under medeltiden kom kyrkan att anamma labyrinten som symbol, men då i en mer komplex variant. Mönstret, som lades som golvlabyrinter av sten i cirkulär eller månghörnig form, kunde symbolisera livet och döden och vi vet att de användes i de tidiga kyrkoceremonierna, bland annat som metafor för pilgrimsvandringar.

Labyrinth in Amiens Cathedral

De flesta kyrkolabyrinterna har dock förstörts av slitage, sabotage och ombyggnader och idag finns endast ett fåtal kvar. De mest kända labyrinterna finns i katedralerna i Amiens, Bayeux och Chartres. Chartres är en mycket gammal kultplats där människorna tillbad och dyrkade en modergudinna redan långt innan vår tideräkning. Labyrinten i katedralen är mest troligt hämtad från denna urmoderskult. Ett sätt att assimilera en tradition istället för att konkurrera ut den.

 

Den moderna labyrinten

AAFXPID0

De flesta tänker idag på labyrinten som något kaotiskt, förvillande och komplext, men den klassiska labyrinten hade alltid bara en enda central gång från början till slut utan förgreningar. Bilden av den förvillande labyrinten kommer förmodligen från legenden om palatset och labyrinten på Knossos, där vidundret Minotauros enligt legenden vistades. Palatset, som under många år grävts ut av arkeologer, uppvisar så många gångar, gallerier och rum att det onekligen ser ut som en förvirrande labyrint.

 

Utställningen

Labyrintutställningen finns sparad i vårt utställningsarkiv. Om det finns intresse att låna den för visning på annan ort – kontakta museet via 0911-126 15 eller info@piteamuseum.nu

Labyrinter i Norr

Trelleborg, Trojeborg, Jungfrudans, Jättehägn: namnen må variera men de beskriver alla den klassiska labyrinten. Inte en kaotisk, komplex och förvirrande labyrint utan en sirlig, magisk och mystisk sådan.

Många av labyrinterna i det bottniska natur- och kulturlandskapet är till synes anlagda i medvetet ”sköna lägen”, det vill säga i sluttningar mot öster och havet. I många fall är labyrintens ingång vänd mot soluppgången.

Vem byggde labyrinterna i Piteå skärgård? Vad användes de till? Hur gamla är de? Det är några av frågorna som besvaras i utställningen Labyrinter i norr.