Gråträskfyndet

Gråträskfyndet är ett av de största metalldepåfynden som gjorts i Norrbotten. Det hittades 1897 av två bönder intill den lilla sjön Tjautjer, strax söder om Gråträsk. Drygt 1 300 föremål hittades på platsen och fördes i omgångar till Historiska museet i Stockholm. Föremålen kommer från bland annat Ryssland, Baltikum och Frankrike och har nedlagts på platsen i omgångar under mer än 600 år. De flesta forskare är idag överens om att det rör sig om en metalldepå vid en samisk offerplats.

Arkeologiska fynd från Gråträsk 1897

På väg till myrslåtter 1897 såg Olof Reinhold Granström och Alfred Vestin fyra pålar sticka upp ur marken och grävde nyfikna på platsen. Där hittade de metallföremål av brons, tenn, mässing, silver, guld, glas och keramik. Föremålen fördes till Historiska museet i Stockholm för konservering och analys. 1909 kom arkeologen Gustav Hallström till Gråträsk för att undersöka och dokumentera fyndplatsen närmare.

Föremålen är daterade till perioden 700 e. Kr. – 1300 e. Kr. och har förmodligen kommit till platsen via det handelsnätverk som gick genom Europa redan under järnåldern. Fyndet består bland annat av spännen, hängen, ringar, halskedjor, djurfigurer och mynt. Fyndet har till följd av sin sammansättning varit föremål för debatt bland forskare och ämneskunniga. Flera olika teorier om fyndets ursprung har förts fram och man har bland annat föreslagit en tjuvgömma från plundrade offerplatser och en handelsmans gömda depå. Idag är dock de flesta överens om att det rör sig om en metalldepå på en samisk offerplats med lång tradition.

I utställningen visar Piteå museum valda delar av fyndet, vilka hyrts in från Statens Historiska Museer i Stockholm. Utställningen har möjliggjorts genom ekonomiskt bistånd från Piteå kommuns 400-årsjubileumspott samt från Stiftelsen Greta och Stiftelsen Längmanska fonden.

OBS! Vänligen observera att det maximala antalet besökare samtidigt i utställningen är 10 personer.